Vi vet hur man lever:
31 January 2011
Spaghetti.
Idag vart det spaghetti till middag. Det tycker jag om, som ni ser!
Nu för tiden brukar jag inte bli riktigt lika kladdig, men jag undrar om inte mini-Maja har kommit på hur man riktigt njuter av maten. Har alltid varit galen i mat. Funderar på att börja äta sådär igen. <3
Nu för tiden brukar jag inte bli riktigt lika kladdig, men jag undrar om inte mini-Maja har kommit på hur man riktigt njuter av maten. Har alltid varit galen i mat. Funderar på att börja äta sådär igen. <3
29 January 2011
Vårens nr 1 kurs.
Medborgarskolan erbjuder denna vår en helt ny kurs,
och tydligen är det jättemånga som redan anmält sig! Haha.
Kursledare Olle Dufva
och tydligen är det jättemånga som redan anmält sig! Haha.
Duvmatning
Vi lär oss bryta bröd i lämplig storlek och kasta utan att träffa duvorna i huvudet. Vi tränar in duvornas läten, huvudrörelser och stirrande blick för att smälta in och våga oss närmare. Öva gärna hemma framför spegeln. Du lär dig locka duvan att äta direkt ur handen. Eget bröd medtages.Kursledare Olle Dufva
2009.08.26
This is the first post we made in our travel diary. Heeere we gooo!
One week left
- Wednesday 26 August 2009
Tickets have been booked, stuff has been shopped, injections have been injected, and insurances have been signed. Now what?
Subconscious jittery-travel-stress have turned us into two little monsters. And here we are - less than a week left - listening to La isla Bonita by Madonna!
Well, atleast now the travel diary is made and we are expecting tons of exciting comments from all of you back home in boring Sweden
"I want to be where the sun warms the sky." In Miami
( Us, at the Madonna concert in Gothenburg. )
Inspiration.
By the way,
I absolutely love this commercial. Everytime I see it I automatically sit a little bit straighter, and I'm like: Hell yes.
I absolutely love this commercial. Everytime I see it I automatically sit a little bit straighter, and I'm like: Hell yes.
Kundservice?
Efter jobbet idag tog jag och världens gulligaste Christine bussen till Sollentuna Centrum där vi skulle på "After work" drinkar med min Tinna och tjejerna som jobbar i Sollentuna. Promenerade efter beskrivning åt helt fel håll och runt hela centrumet innan vi hittade till puben O'Learys där tjejerna väntade på oss.
De tre satt vid ett långsmalt bord och blev mycket glada när vi sa att vi ville äta, för det betydde att vi kunde få sitta vid ett normalt bord. För det fick man tydligen inte om man bara skulle dricka. Så jag och Christine gick till baren och sa att vi ville äta och bad om ett bord åt oss och våra vänner. Jo det ska vi fixa, men beställ nu så går det fortare, sa mannen i baren. Så vi kikade på menyerna och beställde samt betalade. Sedan skulle han visa oss till ett bord, men nej det fanns visst inget ledigt. Men det då? frågade vi och pekade på ett. Nej det är bokat (senare satt där en ensam kille med jacka, som smsade och snackade med de som jobbade där, utan att varken dricka eller äta).
Men iaf. Vi fixar det snart! Ni kan väl sitta här så länge? - visar på två stolar ibaren. Jo, fast vi är ju fem stycken. Va? Jaha, jag trodde det var bara ni två. Så fick vi stå borta hos tjejerna ett tag, medan de tog bort de smutsiga dukarna från tre bord bredvid oss. När tio minuter gått frågade vi hur det gick med borden, om vi skulle få sitta snart? Fick inget tydligt svar, och när vi frågade om de tre tomma borden bredvid fick vi veta att de skulle bort för att göra plats för dansgolv. (Ingen dansade senare).
Att fixa ett bord åt oss verkade inte särskillt prioriterat. En tjej stod och smsade, en kille satt och snackade med en gäst och de andra verkade inte heller särskillt produktiva. Vi sa till igen flera gånger, och tillslut kom en tjej fram till oss och sa att ni två, följ med mig så får ni sitta och äta, det finns det plats för. Då sa jag att men i så fall vill vi inte äta här. Vi är ju trots allt här tillsammans alla fem, och vill självklart sitta tillsammans. Tjejen vände då bara på klacken, gick till de andra som jobbade där och sa högt och irriterat "Nehe, nu ska de inte äta!". Och så röt en annan tjej till henne att Men fixa ett bord nu då deras mat är ju färdig! Åh, så trevligt att höra, god och kallt mat snart då! Samtidigt som våra drinkar blev mindre och mindre kyliga, då vi inte ville dricka för mycket av dem innan maten kom, eftersom vi båda var jättehungriga.
TILLSLUT fick vi sitta. Och så kom en tjej med mat och började snacka skitlarvigt. "Hääär har du din taaallrik, dina bestiiiick, och hääär har du bröööd" och så sa hon rakt ut "Nu fick jag prata med er som om ni är tre år gamla" VA!?
När hon senare kom tillbaka med en tallrik kyckling hade en annan kille tidigare varit där och ställt den första tallriken, på fel ställe enligt henne. "Bartenders vet verkligen inte hur man beter sig som en servitris?" Åh, så nära det var att jag sa "Vissa servitriser gör inte det heller". Usch.
Sedan var det då fajitas vi beställt. I Christines skål fanns runda fina bröd, i min var de delade i fyra delar, av någon underlig anledning. Gick ju inte att vika! Så fick gå tillbaks med dem, och inget ursäkta, eller vi ber om ursäkt, utan bara typ. Jaha, fixar väl det då.
Hade vi inte betalat redan i baren (det var kanske därför?) hade vi gått långt tidigare. Usch, vi var alla helt rosiga om kinderna och förvånade över hur dålig kundservice det kan finnas. Vi som jobbar på The Body Shop är ju så otroligt noga med det, och vet hur viktigt det är, att sådant här bara blir helt chockerande! Menmen. Det var trevligt att prata med tjejerna. Och maten var i alla fall god. Inte så god att stället är värt ett återbesök dock.
Godnatt!
De tre satt vid ett långsmalt bord och blev mycket glada när vi sa att vi ville äta, för det betydde att vi kunde få sitta vid ett normalt bord. För det fick man tydligen inte om man bara skulle dricka. Så jag och Christine gick till baren och sa att vi ville äta och bad om ett bord åt oss och våra vänner. Jo det ska vi fixa, men beställ nu så går det fortare, sa mannen i baren. Så vi kikade på menyerna och beställde samt betalade. Sedan skulle han visa oss till ett bord, men nej det fanns visst inget ledigt. Men det då? frågade vi och pekade på ett. Nej det är bokat (senare satt där en ensam kille med jacka, som smsade och snackade med de som jobbade där, utan att varken dricka eller äta).
Men iaf. Vi fixar det snart! Ni kan väl sitta här så länge? - visar på två stolar ibaren. Jo, fast vi är ju fem stycken. Va? Jaha, jag trodde det var bara ni två. Så fick vi stå borta hos tjejerna ett tag, medan de tog bort de smutsiga dukarna från tre bord bredvid oss. När tio minuter gått frågade vi hur det gick med borden, om vi skulle få sitta snart? Fick inget tydligt svar, och när vi frågade om de tre tomma borden bredvid fick vi veta att de skulle bort för att göra plats för dansgolv. (Ingen dansade senare).
Att fixa ett bord åt oss verkade inte särskillt prioriterat. En tjej stod och smsade, en kille satt och snackade med en gäst och de andra verkade inte heller särskillt produktiva. Vi sa till igen flera gånger, och tillslut kom en tjej fram till oss och sa att ni två, följ med mig så får ni sitta och äta, det finns det plats för. Då sa jag att men i så fall vill vi inte äta här. Vi är ju trots allt här tillsammans alla fem, och vill självklart sitta tillsammans. Tjejen vände då bara på klacken, gick till de andra som jobbade där och sa högt och irriterat "Nehe, nu ska de inte äta!". Och så röt en annan tjej till henne att Men fixa ett bord nu då deras mat är ju färdig! Åh, så trevligt att höra, god och kallt mat snart då! Samtidigt som våra drinkar blev mindre och mindre kyliga, då vi inte ville dricka för mycket av dem innan maten kom, eftersom vi båda var jättehungriga.
TILLSLUT fick vi sitta. Och så kom en tjej med mat och började snacka skitlarvigt. "Hääär har du din taaallrik, dina bestiiiick, och hääär har du bröööd" och så sa hon rakt ut "Nu fick jag prata med er som om ni är tre år gamla" VA!?
När hon senare kom tillbaka med en tallrik kyckling hade en annan kille tidigare varit där och ställt den första tallriken, på fel ställe enligt henne. "Bartenders vet verkligen inte hur man beter sig som en servitris?" Åh, så nära det var att jag sa "Vissa servitriser gör inte det heller". Usch.
Sedan var det då fajitas vi beställt. I Christines skål fanns runda fina bröd, i min var de delade i fyra delar, av någon underlig anledning. Gick ju inte att vika! Så fick gå tillbaks med dem, och inget ursäkta, eller vi ber om ursäkt, utan bara typ. Jaha, fixar väl det då.
Hade vi inte betalat redan i baren (det var kanske därför?) hade vi gått långt tidigare. Usch, vi var alla helt rosiga om kinderna och förvånade över hur dålig kundservice det kan finnas. Vi som jobbar på The Body Shop är ju så otroligt noga med det, och vet hur viktigt det är, att sådant här bara blir helt chockerande! Menmen. Det var trevligt att prata med tjejerna. Och maten var i alla fall god. Inte så god att stället är värt ett återbesök dock.
Godnatt!
25 January 2011
The sky is your limit.
Welcome.
Okay, so I finally created a blog, where all of you guys will be able to read about my amazing race around the World. I used to only write my travel diary in Swedish, but as I know many of you would love to read it I have decided to translate it for you.
I thought simply running it through the google translator felt a bit boring. Besides, its nice for me to really go through all of it again and it also gives me a chance to practice my English writing. Remember though, I'm a better Swedish writer than I am English. So ignore my mistakes! <3
As many of you know the first 5 months I was travelling with my partner in crime; Julia. During this time we shared our diary, and had a lot of fun making it. I'm glad many of you got to meet her, but mostly glad that I had her.
So, enjoy!
I thought simply running it through the google translator felt a bit boring. Besides, its nice for me to really go through all of it again and it also gives me a chance to practice my English writing. Remember though, I'm a better Swedish writer than I am English. So ignore my mistakes! <3
As many of you know the first 5 months I was travelling with my partner in crime; Julia. During this time we shared our diary, and had a lot of fun making it. I'm glad many of you got to meet her, but mostly glad that I had her.
So, enjoy!
Subscribe to:
Posts (Atom)