mmmsushi.

Jag bor hos Jonathan i en liten stad utanfor Kobe och har det riktigt bra. Det ar valdigt tyst och mysigt har, och precis som i resten av Japan- mycket rent! 

Som vissa av er vet traffade jag Jonathan pa en strand i Thailand, for lite over ett ar sedan. Egentligen ar han amerikan, men jobbar for tillfallet som engelskalarare pa en skola har i Japan. Jag har fatt chansen att folja med honom till skolan och vara med pa lektionerna. Det ar en ganska liten skola, med ungefar 1000 elever, otroligt sota sma japanska elever. Varje lektion med en ny klass borjar med att jag pa enkel engelska kor ett litet intro om mig sjalv och om Sverige. Det ar alltid lika kul att fa beratta for dem att precis som for dem ar engelska mitt andrasprak. Jag ber dem gissa svenska flaggan, berattar om mina vanner, om IKEA, svensk mat och om mitt favoritdjur. Om midsommar, mina foraldrar och later dem gissa vem som ar min bror ( detta skapar ofta mycket fnittrande ). Sedan far de chansen att stalla fragor om mig och om Sverige. Nagon enstaka gang har nagon fragat om sura sardiner, och bett mig prata svenska, men oftast ar det fragor som hur gammal jag ar, hur lang jag ar och huruvida jag har en pojkvan eller ej. I ogonvran ser jag flickorna flakta med ogonfransarna och viska om hur langa mina ar och overallt viskas det japanska ord som Jonathan sedan oversatter till sot, fin eller vacker. Forutom de ganger da de vagar saga det direkt till mig, med sin nya engelska: Nice face! Jonathan skrattar och sager att jag stjal all uppmarksamhet, att forut brukade han vara den nya coola lararen fran Amerika, men nu ar det en lang blek svensk tjej som vandrar i korridorerna istallet. Jag forsoker lyssna efter ordet som han lart mig betyder sot, tyvarr ar det valdigt likt ordet for laskig, sa jag kan aldrig vara riktigt saker pa vad ungdomarna ropar efter mig, haha, ar det sot eller laskig? Kanske bada.

Forutom att japanerna ar sa fantastiskt sota och sa otroligt trevliga sa ar nog det basta med Japan - alla ni som kanner mig har nog redan gissat vad - sjalvklart maten. Nudlar, wasabi, ris och min stora favorit - soya sas. Och sushi. Ah, denna underbara sushi! Haromdagen gick jag och Jonathan till ett sushi-stalle i narheten av hans lagenhet for att ata lunch. Det ar ett sadant dar stalle dar sushin kommer rullande pa band och man helt enkelt plockar at sig det man ar sugen pa. Rakor, krabbor, tofu, laxar, alar, blackfiskar, ja allt ni kan tanka er, kommer rullande forbid. Jag sag tillochmed en sushirulle med vad som sag ut som tva kottbullar ovanpa. Mitt bland alla underbara sushibitar kommer ibland ett juicepaket forbirullande, eller en tallrik tiramisu, och forutom att vanta pa det man vill ha sa kan man aven pa en liten skarm framfor sig lagga bestallnigar pa sina favoriter. Da kommer de utrullande pa en specialtalrik med japanska tecken som vi gissar betyder typ BESTALLNING, eller TA INTE MIG ( fast det later for ohyfsat for att vara i Japan ). Kanske star det VANLIGEN AT MIG INTE, NAGON VANTAR PA MIG. TUSEN TACK. Man vet aldrig med alla de dar tecknen. Det funkar iallafall, ingen tar nagon annans mat, och alla betalar for sig utan att fuska med tallrikarna. Kanske ar det darfor det inte finns fler restauranter som denna i sarskillt manga andra lander. Synd.

Nu narmar sig klockan 20 over ett, da varan sista lektion borjar, och jag ska dra min presentation igen. Forra klassen var den blygaste hittils, de vagade knappt racka upp handerna nar jag bad dem gissa A, B eller C. Men man maste ju borja nagonstans, och om jag ar nervos sa ar de nog hundra ganger mer nervosa. Sa, pust pust, here we go again!