1 år

Tänk att ett år kan gå så fort. Swoosh, sa det, och jag hinner knappt med. Mycket har hunnit hända och mycket är precis som det alltid varit. Som vanligt.

Idag är det ett år sedan Anil blev gift. Finns massor jag skulle vilja säga och skriva. Men nu när jag sitter här kommer jag inte på något. Så många minnen. Det har varit ett år av längtan, av sorg, av glädje och kärlek. Och vänskap. Vi är vänner, och det är precis så som det borde vara. Om tre månader blir du pappa. Och jag vet att du oroar dig för att du inte ska räcka till, men det vet jag att du kommer. Du kommer att bli en underbar pappa.

Du har rört dig framåt, på det underliga vis livet rör sig där hos dig. Jag har rört mig framåt på mitt vis. Och det känns bra, visst gör det? Det vi delade var verkligen något annorlunda, på många sätt. Så mycket jag upplevt med dig. Saker som jag kan skrika ut så att alla kan höra och saker som jag, om jag någonsin nämner de, endast kan viska i någons öra. Som sagt, skulle vilja skriva floder, men just nu får det räcka med detta: Jag kommer alltid att älska dig, min vän.