Kinesiska muren - vagen till Japan?

Min langa resa till Tokyo blev annu langre da jag, efter att forst ha vantat 6 timmar pa Pekings flygplats och sedan ytterligare i ett varmt flygplan, fick veta att flyget pga en Tyfon i Tokyo blivit installt. Sa var det bara att packa ihop sig och klamma sig ut ur flygplanet igen, tillbaks in i den varma terminalbussen och sedan stalla sig att vanta pa vaskan. Sedan till biljettkassan for att vanta i ko ytterligare en stund (som tur var lyckades jag och Joakim, som verkade vara den enda andra svensken "ombord", komma till denna ko hyfsat tidigt) och tilldelas plats pa forsta basta flyg till Tokyo efter Tyfonen - vilket visade sig vara klockan 16.40 nasta dag. Valkommen till Kina! Vart forst lite orolig att jag skulle behova spendera natten och foljande dag pa flygplatsen eftersom jag inte har nagot Kinesiskt visum, men det var ingen som kollade och snart hade vi bussats ut till ett hotell dar vi fick middagsbuffe och (antligen!)- en dusch. Efter att ha forsokt skicka ett par mail pa den gamla rossliga datorn som fanns pa hotellet hoppade jag i sang och kikade pa lite kinesisk musik-tv innan jag hyfsat snabbt somnade. Pa tiden! Vaknade konstigt nog bara nagra timmar senare och var klarvaken. Men an var det inte dags att ga upp, utan jag raknade far och tvingade mig sjalv att sova lite till innan jag och Joakim at tidig frukostbuffe for att sedan checka ut och slanga in vara vaskor i "taxin" som vantade.

Taxin vad en liten rosslig bil utan bilbalten och med trasig aircondition och trasiga fonster (tyvarr inte krossade utan omojliga att rulla ner) = Varmt! Bakom ratten satt en kinesisk man som sag mycket glad och trevlig ut, men som inte kunde ett enda ord pa engelska, samt varan "guide" som pa knagglig engelska forklarade lite ditt och datt for oss medan vi rullade fram. Pratade lite kejsare och stader och sant. Forst tog de med oss till en Jade-fabrik, som vi egentligen inte alls var intresserade av men som ingick i dealen. Helt okej, ganska intressant faktiskt, men ratt trist. Sedan vidare till dagens hojdpunkt. Aldrig trodde jag val nar jag satt pa det dar planet mot Peking for transfer till Tokyo att jag skulle fa en chans att ga pa Kinesiska Muren! Varan "guide" foljde oss fran bilen till borjan av muren (ca 20 meter) innan han sa "Okkeii, see you here again 11 oclock". Ingen guidad tur for oss alltsa, men det var ju tur att han visade oss till muren, annars kanske vi hade missat den... ha.

Det var en perfekt dag! Soligt, men inte stekhett. Vackert! Vi plirade upp mot den branta muren dar guiden lamnat oss och suckade at synen - en miljon kineser, japaner och diverse turister ringlade sig svettiga upp for trapporna. Urk. Vi kikade oss lite omkring och at andra hallet var det istallet helt tomt, det ringlade sig iofs inte uppat pa samma galna satt, men det kandes inte som en sa himla dum sak. Tyvarr sag det ut som att det inte var mojligt att ta sig dit, men vi bestamde oss iallafall att vi inte var redo att ge oss in i turisthorden utan att vi istallet skulle ta en titt at andra hallet. Och tur var det, for dar hittade vi en liten hemlig trappa som tog oss till den tomma sidan av muren. Underbart! Vi hade tva timmar pa oss att promenera muren fram och det var ganska lagom, med tanke pa att vi varit smarta nog att ta med oss ungefar 2 deciliter vatten, inte mer. Vi klattrade pa trappsteg som var ett par centimeter hoga och pa trappstag som var typ en meter hoga och snubblade oss fram. Och sedan stod vi dar, med muren ringlande framfor oss, och de grona bergstopparna runt omkring. Fantastiskt! Extra fantastiskt eftersom det varit sa oplanerat som det bara kan bli. Det ar nastan sa att jag skrattar nar jag tanker pa det. Vilken bonus!