Det virvlar när du går förbi. River och sliter i mig, i
allt det jag är. En stormvind- omöjlig att hejda. Den
röjer med sig allt i sin väg. Får mig att tappa balansen.
Den virvlar i mig, denna storm av känslor. Och jag
dras med. Låter mig slitas upp från rötterna. Njuter
av att tappa all kontroll. Av att fyllas så oändligt, av
allt det du är. Av den stormvind som är du.
Det virvlar i mig när du går förbi. Och sedan blir
allt stilla. Och jag pustar ut i mitt kaos. De kallar
det lugnet efter stormen. Men jag är allt annat än
lugn- när du virvlat förbi.
No comments:
Post a Comment